JAHA då var det gjort.
Nu är jag hemma igen efter en vecka på ortopeden. Mår bättre än jag trodde jag skulle göra. Inte alls sådan värk jag hade föreställt mej att man skulle ha. Men jag äter ju en hel del tabletter så det är säkert som det ska vara. Igår blev jag förvisso att man kan bli yrslig av morfin, det visade sig när jag dök som en svan på köksgolvet. Blev riktig rädd och det enda jag hann tänka på var mitt nyopererade knä. Försökte ramla på höger sida så jag skulle skona vänster. Slutade med ett sträckt lår men det var det värt med tanke på vad som skulle kunna ha hänt.
Sen skulle jag ta mej upp också, men hur ?! Jag ringde min dotter och hennes kille som kom hit och " lyfte " upp mej på fötterna. Nu kan jag skratta åt det men då blev jag rädd.
Det är ju fantastiskt vad vår vårdapparat kan. Jag är så nöjd med allt jag fick gå igenom på sjukhuset. Jag känner att jag fått så mycket kunskap om vården under denna vecka. Att få vara med om en op och se hur det går till från att skrivas in och till slut skrivas ut. Samt allt imellan som trevliga salkamrater till dessa otroligt genomgulliga sköterskor och biträden. Dom var aldrig sur och tvär utan alltid ödmjuk och tillmötesgående hur mycket dom än hade att göra.
Där jag låg var det knän och höfter som blev utbytta. En och annan tå kniptes av också.
Måste säga att maten var helt okej, fanns inget att klaga på. Det enda minuset jag kan komma på är att det är svårt att sova på en fyrsal. Men det får man ta igen när man kommer hem.
Så nu har man det stora jobbet kvar att träna och träna. Jag ser framemot att kunna cykla till sommaren.
Nej nu ska jag vila lite, hej så länge.
Jag går i väntans tider kan man säga.
Ja nu är det nog några som funderar vad menar hon med det. Jo jag ska äntligen operera mitt vänstra knä som började krångla riktigt när jag bodde på Gotland 2005. Jag har alltså gått omkring med detta slarvknä i 7 år !!!
Jag ser både fram emot det samtidigt som jag är rejält nervös också. Det är inte bara att lägga sig under kniven på ett operations bord. Nu har dom sagt mej att läkaren som ska operera mej är DUKTIG. Så jag får väl tro på det. Tänk om jag vaknar med ett ben bara, därför dom tyckte att det inte gick att laga.
Om en vecka har jag opererat mej och ligger på en sal i Bollnäs med en kopp kaffe hoppas jag. Har inte den blekaste vad dom tänker göra där inne. Och undra hur man mår efteråt när man ska ta sina första staplande steg.
På fredag ska jag ut och ta en öl och lugna nerverna lite med mina " skattekompisar" på Bischop Arms.
Sen den 25 januari skulle vi som gick textil-kursen på Komvux 1999-2001 träffats på Sky bar på Fullriggaren på Alderholmen efter ett antal år. Men det är ju klart att då ligger en annan för ankar.
Den här veckan går jag bara omkring och suckar och tänker. Den kommer att kännas som flera år, tiden går väldigt sakta. Synd att det är så kallt ute annars har man kunnat gå ut och rört på sig. Jag har svårt för kyla vet inte vad det kan beror på. Snö och regn gör mej inte så mycket ( i lagoma mängder ) men kyla , brrr brrr.
Ja nu måste jag hitta på något att göra, kan inte baka fler sockerkakor nu.
Ha det så bra alla mina tappra läsare och tänk på mej månd 21 januari.
