moxans

Nu är jag hemma igen efter en vecka på ortopeden. Mår bättre än jag trodde jag skulle göra. Inte alls sådan värk jag hade föreställt mej att man skulle ha. Men jag äter ju en hel del tabletter så det är säkert som det ska vara. Igår blev jag förvisso att man kan bli yrslig av morfin, det visade sig när jag dök som en svan på köksgolvet. Blev riktig rädd och det enda jag hann tänka på var mitt nyopererade knä. Försökte ramla på höger sida så jag skulle skona vänster. Slutade med ett sträckt lår men det var det värt med tanke på vad som skulle kunna ha hänt. Sen skulle jag ta mej upp också, men hur ?! Jag ringde min dotter och hennes kille som kom hit och " lyfte " upp mej på fötterna. Nu kan jag skratta åt det men då blev jag rädd. Det är ju fantastiskt vad vår vårdapparat kan. Jag är så nöjd med allt jag fick gå igenom på sjukhuset. Jag känner att jag fått så mycket kunskap om vården under denna vecka. Att få vara med om en op och se hur det går till från att skrivas in och till slut skrivas ut. Samt allt imellan som trevliga salkamrater till dessa otroligt genomgulliga sköterskor och biträden. Dom var aldrig sur och tvär utan alltid ödmjuk och tillmötesgående hur mycket dom än hade att göra. Där jag låg var det knän och höfter som blev utbytta. En och annan tå kniptes av också. Måste säga att maten var helt okej, fanns inget att klaga på. Det enda minuset jag kan komma på är att det är svårt att sova på en fyrsal. Men det får man ta igen när man kommer hem. Så nu har man det stora jobbet kvar att träna och träna. Jag ser framemot att kunna cykla till sommaren. Nej nu ska jag vila lite, hej så länge.